En fåra av guld

 

 

här bryter en fåra av guld

mitt i dammet och skiten

den kväljande stanken

här rusar fotoner i rött

ur pulserande snitt

scharlakan och purpur

 

 

hon ser åt en man

vet han tänjer sin kropp

vidgar sin själ ett grand

 

hans flackande blick

över gyttja och grus

söker barnet han aldrig fick finna

 

hans vidöppna mun

hans ljudlösa skrik

efter guden han aldrig skall känna

 

 

så kupar han handen

kring smärtan han känt

kring drömmen han närt

om en fjärils

blomstrande vingar

 

hon famlar och når

hans skrovliga hud

stryker hans nariga kind

en borttorkad tår

en skevande mun

ett hopp

mitt i tragiken