Genom blästrade dörrar
Genom blästrade dörrar träder han in
styrelsens förste och siste
sätter sig värdigt en aning till höger
längsmed en högblank mahogny
vänd mot ingen men sedd av alla
redo förkasta
rata bedöma
ivrig att gå till beslut
Talmannen lutar sig avmätt tillbaka
fingrar på högen av papper
prydligt placerad i spikräta vinklar
mot långsidans fasade kant
med pennan till höger skuren i mattguld
kalendern och klämman bredvid
hans klubba av mörkträ en smakfull kontrast
mot bleka händer och fingrar
I rummet ljuder hans skorrande stämma
genom extra syresatt luft
”Säg hur reder sig myran på marken då?
Stretar på, får man väl hoppas!”
orden vägs upp på gyllene våg
”Hugger i, javisst!
Jobbar dygnet runt!
Mycket händer i stacken!”
men vd:s förtjusning retar Den Store
önskar lakejen i graven
dock än är han driftig, slug så han duger
att svinga en annans yxa
så låt honom hållas, lägga ut texten
om likhet och demokrati:
”Min personliga syn
alltjämt en gissning
kanske en gest men
folklig och välment…”
”Men vad i helvete svamlar han om?”
den Evige tyst, med hat han betraktar
ljuset som faller på fjanten
och ids inte ens be vakten justera
persiennens tåtar och spjäl
Sneglar istället förstämt bortåt Sigrid
som länge önskat få tala
trots eviga tider i talmansstolen
mäktar han inte med kvinnan
med viljan förmår han ej längre
mota en blick som
orädd och naken
röjer sig väg genom salen
”Sigrid!” väser han kort ”Nu har du ordet!”
vet allt som nu är att vänta
känner gott till hennes giftiga tunga
den gränslösa fräckheten att
tala om det hon inte förstår
abstrakt diskussion
drömmar om helhet
skall hon inte beröra!
”Håll!” biter Sigrid som suttit för länge
vid avlånga bord och våndats
bister med rynkor kring borrande ögon
hugger hon vd i stycken
”Nog finns det tecken som låter sig tydas!
Röster som borde få höras!”
ryter hon barskt låter ögonen svepa
tätt intill hopsjunkna kroppar
så en och annan ett ögonblick darrar
rätar ett slag en hopkrökt rygg
”Skyarna bort horisonten i öster
svartnar och hopar sig samman
fram över dynen ses skuggor marschera
redo att ej vika undan.
I nya världen föll skott under natten
fabriken är kanske oskadd
men en bakbunden läkares brustna blick
såg kvinnor och barn förblöda.
I söder måste stationerna rivas
nya, moderna bör byggas
men denna gång både starka och säkra
med ordentlig ventilation!”
”Men Jesus, vad den kvinnan tar i!”
gäspar Den Store
”Fukt eller kyla
skadar ingen där nere.”
Suckande tittar han upp över väggen
undrar vad klockan kan vara
”Nästa gång hon vill andas bryter jag in
ger vd ordet tillbaka.
Med sitt pladder om skit som inte hör hit
tar tanten kål på oss alla!
När de stora dragen ska skissas
framtiden formas
spyr hon ut sin harm
borra sig ner i detaljer.”
”Låt så regnet falla tungt över sanden!”
hör han till slut henne kräva
Med finess och logik skyndar vd till
visar på genaste vägen:
”Min bestämda åsikt är nog allt ändå
en krigsvåg löser det mesta.
Stryk tjocka streck, lämna distriktet
låt dem slå ihjäl
sig och varandra.”
äskar han sakligt och torrt
”Strategiska drag för kommande åren:
satsa där segern är given
på infrastruktur och folk som har bildning
skolning och vett att sig föra.
Vackra människor och blomstrande sinnen
främjar nog våra affärer!
Ett jävlar anamma och kräsna magar;
sådant visar sig lönsamt!”
”Och för vem?” bryter Sigrids iskalla röst
Vem skall då tjäna på planen?
Och vems prestige kommer stå eller falla?
Vem stoppar pengar i fickan?”
Skyler då talman sin släta hals
”Kan hon då ana
hur pulsådern slår?
Hur skört mitt liv också är?
Kvinnan hotar rasera mitt verk
hon önskar moral
när målet är allt
önskar sig mening och rätt!”
”Fatta beslut!!” vrålar han emot världen
”Så äntligen gå till beslut!
Vi bestämmer då enligt vd:s förslag
det håller kanske i längden.
Vi prövar en tid, om det se’n inte går
satsar vi på något annat;
ett fartyg förliser, två andra byggs upp
projekt finns nog så det räcker!”
Träklubban faller med skrällar av tordön
det är slut på årets sejour
Sigrid står ensam och greppar portföljen
vet att de två drar sig undan
Den Store och vd viskar i smygen
”Häxan ska likvideras!”
hon ser Honom dunka slaven i ryggen
hör ekon ur ihåligt skal
behändig och rask med grinande ögon
nickar och dräglar han bifall
”Absolut, javisst! När helst som det passar…”
”Nu! Det är nu som det passar!”
Den gamle är trött, han vacklar i dörren
”Ett helvete hålla samman!
Det krävs ju att någon visar på vägen
höjer en svajande fana!
Gå slipa din egg
gå med detsamma!
Sköt din syssla, men inte ett ord
till någon
om vem
och om när!”