Hungrande hjärta

 

 

 

 

i universums bortglömda utkant              

brinner ett hungrande hjärta

fläckat av tiden, av våndan

av passionens saltade sår

 

som ett grand i iskylans plasma

knappt skönjbar, men ändå distinkt

skrider hans älskade Venus

mot fonder av stormande blod

 

i stolt majestät

alls ej berörd

färdas hon tyst genom rymden

viss om sitt öde

att en gång besegras

av Helios uppfläkta kropp