Influgen lama

 

 

 

den sista influgna laman

vänder sitt högdragna huvud

ut mot det grånande havets

hotfulla spegel i väst

 

skärper profilen mot ljuset

ristar med nosen i bleckskyn

vädrar den smygande stanken

bort klippans spetsade kam

 

med blicken höjd över randen

spottar han utan att tveka

över den öppna kloaken

en båge av silvervitt skum

 

högt ovan avgrundens röta

dallrar i ångande rymden

ett avmätt

ett skimrande

NEJ