Morgon

 

så kommer morgonen igen
kravlande in över sömnvallen
ännu en arla balansakt
på yttersta randen av kratern
 

en oförsiktig svajning
ett alltför kraftfullt vibrato
och fallet framåt
ner över kanten
är ett faktum
 

just då
i sista stund
innan metronomen skenar
innan jaget imploderar:

​

       tätt över bröstet
       en flatad hands bestämda ”nej”
       och jaget faller bakåt
       tungt mot marken
       den trygga svarta mullen
       som en mantel kring din angst

​

stiger varligt upp
möter tacksam dagen
iklädd kåpa av förtröstan