Spillran

 

Spillran äntrar bussen

vinglar slött, söker stöttan

faller handlöst över sätet

mellan ungdom och pension

 

stinker gammal, läckt urin

träck och spritindränkta dygn

nätter i delirisk fylla

dagar utav krampad angst

 

Spillran är av ingen önskad

outhärdlig och besvärlig

för sin nästa, för sig själv

ingen sitter längre nära

byter plats, står och hänger

långt och längst ifrån

 

sover djupt som för att undgå

ögonen som viker undan

ner mot golvet, på displayen

över axeln, ini fjärran

 

domnar tungt när massan skyndar

skyr sig undan äcklat kval

det som pockar, hackar, river

hjärtat

när jag stiger av