Lång man

 

​

lång man med självklar oförtjänt pondus

slår sina snikna lovar

kring maktens redan upptagna styrhytt

bidar han tid i längtan

 

lång man ser plötsligt dörren stå öppen

kapten har lämnat sin post

bryggan är öde, då ler han i mjugg

greppar ett ljummet roder

 

styr så med ovan men kraftfull hand

fram över bråddjupa hav

siktar orädd mot yttersta revet

med frejdig inkompetens

 

skutan slår över! män över bord

kämpar i uppfläkt vatten

driver i banor snitslade av

splitter från båtens sambord

 

lång man står häpen på ödslig strand

stryker lätt över hakan

saknar en stund det manskap som drunknat

lossar lite på kragen

 

utan att tveka blickar han bort

kastar sin skarpa skugga

raskt över axeln

spanar mot söder

söker sig annan farkost