Luften är hög

 

 

 

luften är hög

lönnbladen lyser

höstsolen värmer ännu din rygg

 

halvdolt av barr

skriker ett vildvin

sprakande blodbad mot tallens stam:

​

"se hur jag sprängs

  nervtråden brister

  lämnad åt livets

  skönhet och frost

 

  göm mig och minns

  blott som ett märke

  pressat av sidor

  i utläst bok"